Brist på empati gör dig inte till en känslokall robot.

Jag läste I en bok, det var kanske igår eller I förgår, I alla fall så stod det så här, angående att det ibland verkar som att människor med autism inte har någon empati när vi i själva verket har överempati.

När någon är stressad eller orolig och talar om det för mig eller om jag känner att de är stressade/oroliga. Så blir jag orolig själv, och så fort jag känner den känslan, går min hjärna in i ”fix it-läge” Jag vill inte känna den här känslan, så jag försöker på alla sätt hitta ett sätt att försöka lugna personen, så att JAG inte behöver känna känslan de känner. Då tänker jag, ja men visst det gör väll alla personer, försöker lugna en stressad person, men ja alltså jag vet inte om det är så att alla människor försöker lugna dem för att de själva inte vill känna känslan. Om ni förstår hur jag menar.


Saken är ju också den att om jag hör två för mig helt okända personer som pratar om hur stressade eller arga eller oroliga eller vilken annan känsla som helst, så smittar även det av sig, även om det inte är till mig de delar med sig sina känslor. Tänk dig då hur det är att gå på stan, eller var som där det är mycket människor och man hör/känner folk stressa omkring hit och dit. Man liksom plockar upp allas olika känslor, så när man väll kommer bort från alla människor är man jättetrött och det är alldeles rörigt i huvudet för att man inte vet vilka känslor som är ens egna och vilka som är alla andras.




Har man autism så kan man ha svårt med att identifiera vad man känner, veta skillnaden på kroppsliga känslor och emotionella upphetsning och beskriva sina känslor, problem med modulering, identifiering och beskrivning av känslor är alla drag av Alexitymi (avsaknad av ord för känslor).


Alexitymi är väldigt vanligt hos människor med autism. Och beskrivs som en svårighet att identifiera och beskriva egna och andras känslor. Men också att förstår stimuli tex varför man är arg eller att förstå att känslan man känner är arghet.

Några saker jag har svårt med angående just det där med känslor är när någon frågar hur jag känner mig, jag blir stressad av frågan för att jag måste känna efter, men när jag känner efter så vet jag inte vad jag känner, är det jag känner en kroppslig känsla, har jag ont någonstans, är jag glad, ledsen, normal. Vad ska jag svara. Oftast blir det bara att jag svarar bra, fastän det kanske inte är alls det jag känner. Även frågan hur känner du om det här när det gäller något som ska göras eller om en bok eller film och man ska beskriva vilka känslor man får för det. Det blir också stressigt just för att man inte är säkert på vad det är man känner. Det blir oftast att man svarar att man inte vet eller bara säger något som man inte alls kan stå för eller menar.

Om man har alexitymi så kanske man inte alltid läser av och svarar på känslor på ett sätt som förväntas av en. Just därför att man kan ha problem att läsa av och tyda andras känslor och eller att man har problem att vissa sina egna känslor på ”rätt” sätt. Det kan betyda att man kan ha svårt att trösta någon som är ledsen för att man inte förstår känslan av ledsamhet eller inte vet hur man ska uttrycka medlidande.


Bara för att man har alexitymi betyder det inte att man inte har några känslor alls. Alextymia betyder bara att man har svårigheter med att identifiera och prata om det man känner, ibland kan det vara svårt för att känslorna är dämpade eller så många att man inte vet vilka som är ens egna och vilka som är andras, och ibland kan det vara svårt för att det är intensiva och för mycket.

 

Mina egna känslor om det inte är:

  • glad
  • belåten
  • upprymd
  • ledsen
  • orolig
  • stressad
  • arg
  • irriterad
är väldigt svåra att sätta ord på
.

När jag är ensam eller hemma och får pyssla med vad jag vill då är jag oftast belåten och glad.

Upprymd är jag nog inte speciellt ofta, men om något är spännande då blir jag upprymd och det syns, jag hoppar upp och ner och blir väldigt animerad, det kryper liksom i kroppen, så jag måste hoppa ut det.


Arg är jag inte speciellt ofta, jag känner mig väldigt obekväm med känslan arg, inte bara hos mig själv men när andra uttrycker den också, så jag brukar försöka undvika den känslan, jag tror jag kände den mycket när jag var tonåring, jag var rätt arg på allt och alla då. Jag brukar säga att jag har varit tillräckligt arg hela tonårstiden så jag behöver inte vara det nu, men jag tror att den argheten kom från att jag var orolig, och inte hade rutiner på livet, allt var liksom kaos, eller så var jag arg för att inte bli förstådd eller sedd, när jag tänker på det blir jag i alla fall ledsen, inte arg längre, men ledsen det liksom stakar sig i halsen och tårar kommer. Jag var arg då men nu är jag bara ledsen över det.


Ja som sagt jag känner inte så mycket arghet längre, istället känner jag irritation och stress. Fast jag vet faktiskt inte riktigt hur de känns i kroppen när jag känner de känslorna, stress kanske, jag blir trött och liksom kan inte ta in saker, kan inte lära mig något nytt eller plocka fram vad jag kan, så en situation som jag i vanliga fall inte skulle ha några problem att klara av framstår plötsligt som en helt ny situation och jag vet inte vad jag ska göra, då gör stressen att jag blir mer stressad och orolig och lätt irriterad. Irritation är annars en sådan känsla som kan komma när jag är trött, när jag är hungrig, eller när det är eller har varit för mycket stimuli. Går jag för länge och är irriterad kan jag antingen få ett utbrott och blir jättearg och vill bara ta sönder något för att få bort argheten (det händer mycket sällan), eller så håller jag ihop tills jag är ensam och imploderar i något sorts härdsmälta (meltdown).


Sen borde det ju finnas något mellanting mellan glad och belåten och stressad och arg. Men vad känslan där emellan är för något det vet jag inte. Men det är den känslan jag har för det mesta, den där mittemellan känslan, liksom en mellanmjölkskänsla. Inte för glad men inte heller för ledsen. Bara lagom. Men vad kallas den?

8 känslor har jag som jag vet hur de känns (på ett ungefär) men sen känner jag massa annat också, men som jag inte vet vad det är, till exempel brukar jag ibland känna en spänning, jag vet att det är något som är fel eller att det är något som inte känns bra, ibland kan jag komma på vad det är men ibland tar det tid innan jag förstår att det är en kroppslig känsla, att jag te x är hungrig, trött, törstig, kissnödig, eller något annat sånt där kroppsligt. Det blir liksom bara jaha nu är jag irriterad, varför är jag det, eller nu spänner det i hela kroppen varför är det så?


Nu blev det jätte långt, men när man börjar tänka hur det är kommer man på mer som är relaterat till samma konundrum.


När man talar om bristfällig empati inom ASD, betyder det alltså inte att man pratar om människor som är känslokalla robotar och som bara tänker på sig själva, utan de med ASD har en brist på förståelse för sitt egna känsloliv. En brist som uttrycker sig i att personen inte ser sociala situationer på samma sätt som normalstörda människor och där personen med ASD behöver mer tid och mer information för att förstå sig på det som är naturligt för medparten av människor. 


Min egna assistent.

Jag tar Methylpenidat för ADHD men de senaste tre veckorna har jag inte tagit någon, för att när jag skulle hämta ut ny medicin fick jag en annan sort en den jag egentligen tar, och den jag fick den gången fick jag kraftig huvudvärk och illamående och andra biverkningar av. Den jag brukar ta fungerar bra utan jobbiga biverkningar. Men jag trodde att jag skulle klara av att vara utan tills jag fick hämta ut min vanliga version av methylpenidat men har nog insett nu att jag faktiskt hellre har de här bi-verkningarna än att allt är kaos. 

 

Min medicin är lite som en assistent som säger stopp innan jag gör något galet.
Är det verkligen såhär, ska du göra så här. Tänk ”efter"

 

Utan medicinen så går saker till överdrift, jag fastnat i en tanke och kommer inte ifrån den, den maler om och om igen tills den orsakar en explosion fast i mitt fall en implosion. Ibland eller oftast inser man inte föränn ett tag efteråt vad det var som orsakade implosionen, men det är oftast att man fastnat i någon som inte gått som man velat. Det är först när man inte tar sin medicin man förstår att den faktiskt fungerar.

 

 

För när man hittat rätt och den verkligen fungerar så känns det inte att man tar den, inte föränn man slutar med den och livet rasar ihop och allt blir kaos förstår man hur mycket den faktiskt behövs.

 

Första dagarna/ första veckan utan känns det som en bagatell att inte ta den, man känner visst kommer jag klara det här, jag behöver inte den där medecinen, man hamnar i någon sorts afterglow, där man känner sig som att man är sig själv, den man var innan man började ta medicin, men sen efter några dagar / en vecka så börjar afterglown försvinna och alla de där sakerna man hade svårt med, som att sätta igång, städa, planera, komma ihåg viktig info, inte grotta ner sig i negativa tankar, osv osv kommer tillbaka, först tror man bara att det är en dålig dag, sen blir det en dålig dag till och en tredje och en fjärde, osv, okay jag hade en dålig vecka tänker man, nästa vecka blir nog bättre. Ja man är ju i alla fall i nuet. Men nästa vecka kommer och helgen har inte blivit som det var tänkt så den dåliga veckan slutar ännu sämre, och den nya veckan startar dåligt. Sen går det bara utför, och man inser kanske, förhoppningsvis då att det där med att ta sin medicin trots biverkningar är kanske ändå bättre än att gå runt och bara känna kaos. 


Det två jagen

Hos mig finns det två Fridor. Den ena Är ADHD Frida den andra är autism Frida.

Just nu när jag inte tar mina adhd mediciner och inte gjort det på en vecka av olika anledningar är jag ja ADHD Frida. Jag är överallt, spontan, kan inte sitta still är utåtriktat pratar för mycket, har huvudet fullt med idéer har svårt att sova vill göra allt helst nu.

När jag tar mina adhd mediciner är jag autism Frida. 
Är orolig för hur jag beter mig och om jag gör rätt, vill ha ordning överallt, vill att allt ska vara rätt och att saker ska vara planerade. Städar maniskt, är ointresserad av människor, är bra på att göra klart saker jag börjar på.


Så det finns två sidor, två sidor som är bra och dåliga på olika sätt. 
Ibland är det skönt att vara ADHD Frida och släppa loss, men man blir rätt trött mentalt av det efter ett tag. Ibland är det skönt att vara autism Frida och ha sitt liv inrutat och bestämt men det kan bli tråkigt i längden.


Dyr Hobbie.

Man lär sig en hel del när man köper ny kamera.
Bland annat att det är dyrt med focusing mounts och rangefinder objektiv.


Uppdatering!

Dålig uppdatering.
Jag fick A i alla ämnena trots att jag inte alls trodde att jag skulle få det. Det är ju bra med A och så, men jag skulle hellre vilja vara nöjd med mina inlämnings uppgifter, ha mer tid på mig att göra dem osv. Fast det är ju mitt eget fel att jag inte hade mer tid över. Jag är bra på att skjuta upp saker, och sen om man liksom inte får uppgifter som är svåra att göra så känns det inte roligt om man inte gör dem svårare än vad det är.

Jag fick utskrivet adderall IR (instant release) 20 mg av min psykiatrier, hade ju inte tänkte börja med det föränn tills nästa termin börjar, men jag ska på återbesök hos psykiatrikern om två veckor och se hur medecinen hjälper. Så jag åkte iväg till Costco (för de var billigast) och hämtade ut det. Måste säga att jag har mer energi, får saker gjort och känner mig inte så stressad och överrumplad av intryck.

Händer inte så mycket annat, jag tar bilder, läser om fotografins historia, läser om alternativa foto-processer, köpte en TRL på ebay för $56, en Yashica Mat LM, lite bära och brista på den auktionen, han som sålde den hade inte kunnat testa med film. men allt fungerar som de ska även ljusmätaren! Super Awesome! Köpte även billig 120 film från Ebay (som inte har kommit än, skickas från Singapore).

Här är en bild på kameran.





I love film

Jag önskar att jag hade mitt egna mörkrum, det finns så många saker jag skull vilja pröva på. Vissa saker skulle jag kunna göra i skolan, det har antagligen kemikalierna till det. Men det skulle vara bättre om jag var stenrik (haha) och kunde ha mitt egna. och liksom experimenter med saker och into oroa mig over att jag förstör någon annans kemikalier. Jag vill pröva på Chemigrams, Vandyke, Saltprint, osv, jag vill ta massa bilder med jätte gammal film och sen klura ut hur jag ska framkalla dem på bästa sätt. (Jag framkallade en 126 rule Verichrome ( från 60-talet) som jag skjutit med min Brownie förra våren). Förstora bilder på gammalt fotopapper, leka med transparency.. the list goes on.

Jag tror att det är det jag gillar bäst med film och analog, att man kan experimenter så mycket, man kan praktiskt sätt göra allt man kan med en digital kamera, + mycket mer, plus att analog fotografi har extreme mycket bättre upplösning än digitalt, bara titta på den här länken. - 170 år gammalt Daugerrotype.

Mycket av min vakna tid nuförtiden, (jag har ju inte tid att äta) går ut på att titta på gamla kameror och film och sen läsa om dem, samt titta på alternativa tekniker och hur de utförs. Skoj skoj

Jag är lite ledsen att det inte finns platser kvar i expressive photography klassen som jag vill ta. Där får man lära sig en massa alternativa tekniker. Kanske till nästa semester. Jag har i alla fall skrivit upp mig på Fundamentals of Photography/ Digital, Historical Foundation of Photography/ Imaging technology och Digital Art. De tre ligger inom Commerical Photography Major, sen har jag även två andra klasser, Pre-alebra (4 timmar en lördag) och DIgital Illustration II.

Back to Normaliteten

Skola igen, Jobb igen, stress igen... oh noo.
Sluttampen på allt. Sista skolveckan är veckan som börjar med den 6 december, det är väll 2 veckor kvar kan jag tänka mig? Jul lov ska bli skönt, fastän jag inte gillar julen så värst mycket, funderar på att inte fira jul den här julen heller, det var skönt att inte fira jul förra julen.

Två veckor utan att stressa, ungefär som den här veckan fast två av dem!
+ att man inte har några arbeten man måste göra bara för att man har klass veckan efter.

Jag gjorde i och för sig inte så mycket den här veckan ändå. Jo föresten jag har ju städat mitt rum nu på Söndagen. Men jag kände att jag borde gjort mer. Det är svårt att få något gjort när man inte har sina invanda rutiner eller schema att följa. Jag gjorde i alla fall klart en poster till min måndags lektion. (gjort om den flera 10-tals gånger) och som jag fortfarande inte vet om jag är nöjd med. (klicka för större version).


Logo                       Poster idé 1    Poster idé 2      Poster idé 3

Fast nu när jag ser dem alla såhär på rad så är nog faktiskt den första bäst, på något sätt, tror jag.


Spenderade mestadelen av veckan med Daniel, fast vi gjorde inte så mycket heller, om jag tänker efter, jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde, förutom att åka till Wal-mart på Black Friday (som jag redan skrivit om), sova, titta på några reviews på The Spoony Experiment, och i lördags var vi i Dallas på Barnes & Nobles och sen på ett "franskt" Café och åt middag.


Söt Daniel på Café.


Imorgon ska jag till en Psykolog och få det där med ADHD utrett.
Fast Daniel tycker jag är väldigt Aspie av mig, han borde väll veta, Aspie som han är. Jag har säkert drag av det också.
Men ADD eller ADHD inattiv typ, känner jag mig väldigt bra igen vid.
Borde sova nu. Godnatt

Crazy thunderstorm

A loud thunderstorm woke us up at 1 in the morning. You can't really see it in the video (but you can hear it), but it rained so much that you could not see the house on the other side of the street.

Need to concentrate.

I think I have a test today, I was supposed to have it last week, and last week I was ready for it. this week I am not sure, I am not sure if there was something new added to the test, something else we were suppose to study. The teacher said something about giving us more information about color theory before the test, she didn't give us more info about color theory last week. Does that mean ww don't have a test today? Confused.

Also I think I misheard her when she was explaining what to work on for this weeks class. 4 book spreads and 20 concept sketches for eac, or 2 book spreads with 20 concept sketches for each. It had something to do with the number 40. I vaugly remembered she mentioned forty. sicne 4 times 20 is 80, that does not sound right to me.

Sporadiskt bloggande och annat spordiskt levende.

Usch jag är så trött, jag var på konsert i tisdags och har inte återhämtat mig. Det är tur att det inte är några jobbiga hemuppgifter som ska vara klara den här veckan, för jag har inte ork till att göra något. Jag sover istället, Det är jobbigt nog att behöva åka iväg till skolan. Vill helst ha helg nu! vi kan skippa fredagen.
Ja jag vet att det inte är bra att skjuta upp saker man ska göra, men det blir bara skit av det om man gör det när man är trött. Jag kan inte tänka klart då. Nu ska jag sova lite mer.
Och senare ska jag ladda upp några bilder jag tagit i helgen. (Jag måste scanna in dem först).


mycket produktiv helg, på sitt sätt.

Det var ju en trevlig helg, förutom att jag fick en parkerings böter efter att ha gått över parkerings automats-tiden med 3 minuter, Tack Dallas City för att du får mig att inte vilja besöka dig (med bil) något mer.

Daniel och jag gick (tog bilen) till Dallas Museum of Art, det var rätt tråkigt, vi gick runt i 2 timmar och 3 minuter, Fast det vara roligt att ha med sig någon som uppskatade att kommentera konsten med roliga kommentarer istället för att vara seriös. Jobbigt med alla vakter som var på en hit och dit med att nej man fick inte fotografera innlånade objekt, du får inte gå så nära tavlorna (hur ska jag veta det när det inte finns några plakat som antyder det, eller staket runt omkring dem) och nej du får inte röra tavlorna, men det vet jag väll, jag pekade bara på den! Man kände sig iaktagen vart man än var, JOBBIGT!

Efter museums besöket var vi trötta och somande (hör och häpna) klockan 9 och sov i 12 timmar. Söndagen fick jag lära mig en massa mattematiska formler och algrebra som faktiskt var intressant, och jag faktiskt förstod. (det beror väll mycket på vem som försöker lära en, (det är mycket bättre om det är en snygg person, som inte försöker dumförklara en)). Sen gjorde vi inte så mycket mer än kollade på the sponny experiment. and that was it.


My favorite day

I love mondays. I love mondays better than I like Fridays, Saturdays and Sundays. I love Mondays because Monday is the first day of the week, and I had the whole weekend to calm down and do nothing, Sunday evenings are pretty good too, that's when I start feeling renewed. On the weekend I don't have to put up with people, I don't have to try to solve their complex social codes, I can be by myself locked inside my room and do exactly what I want. I always feel really really good on Mondays. but as the week progress I get more and more worn out by having to socialize and trying to figure things out. I wish everyday could feel like Mondays. On Mondays I feel like I am high, without even trying. There's no intrugin thoughts I smile naturally, as for the rest of the week I don't really smile at all.

This is what Monday feels like. Colorful and Fruity!




Any other world.

(I am being totally honest here, but by the way I am always totally honest)

It is not so much about getting the love back, but more about knowing that the other person feel good. it would be devastating for me if someone i like felt depressed, it would even make me depressed. someone I really really liked. I still care a lot for all the guys I have ever dated, but I know most of them are feeling great with what they have now, and that is more important to me than anything.
So seeing him all depressed made me really sad, I even took on some of his depression, because that is just a thing I do, take on other peoples emotions to easy. But as the night was over he told me I made him happy, which was a very nice compliment, because then I knew he was feeling better, I could even feel it.
But I still have a hard time reimburse what he is telling  me, it is not that I do not feel anything, I feel a lot, but I don't know how to verbalize it, more than echoing back what he just said. Im might get better with time.




confusing

Jag förstår inte människors spel. jag är konfuserad igen. borde jag skicka sms och fråga hur det är eller ska jag vara tyst tills det löst sig, tills han "get his shit togheter"? Tänk om jag gör fel, om han vill att jag ska höra av mig, men om jag hör av mig kanske han inte vill att jag ska göra det, svår balansgång. Jag vet inte alls. eller jag känner på mig att det blir nog bra tillslut, men den här tiden innan det blir bra, är alltid jobbigt. Jag vill ju helst att han ska må bra och vara glad. Men jag vet väll inte riktigt hur jag ska göra honom glad..
Håller fast vid att han sa att han inte ville förlora mig som vän.

typiskt, just därför man inte kan umgås med folk, för att de är irrationella och svåra att förstå.
Men han menar nog det han säger. mer än andra människor i alla fall.

väntan alltid denna väntan.

Varför tar det så långt tid att vänta på något? Trots att det bara är ca en vecka kvar? Det kommer kännas som längre tid, och jag kan inte packa tills dagen förre. Noll organisering. Jag köpte en klänning igår det är roligar att "klä upp sig" vara fin när det fins någon som uppskattar det.


You are a devil, they say and it's candy.

Jag tyckte den här bilden blev bra, liksom drömande. (det är något dålig kvalitet på den här bilden just här dock)


Och lyssna på Sunny Day Real Estate - Rain Song

Just let it out push your heartache away

Den här bilden (nedanför) speglar av bra hur det kändes, min värld var färgglad och uppåt, medans hans var grå, trist och ledsen, och jag viste inte vad jag skulle säga eller göra för att han skulle känna sig bättre.



Sen blev han glad i alla fall för en liten stund. och det gjorde mig glad.



I just wanted to be then one that would do my best to bring you up again.



sommar och rutiner, yay

När man inte har skola kan man ta ut svängarna i sina rutiner på allvar. Starta och avsluta dagen på exakt samma sätt alla dagar i veckan. Det är väldigt bekvämt men ligger kanske lite på gränsen till OCD. om jag inte gör det i rätt order så måste jag göra om det. Det är liksom en bekvämlighets sak. Blir ju jobbigt nu när jag ska ut och resa och måste ta med alla mina prylar, vitaminer, tvålar och annat. Får hitta en lösning på det.

DMAE (kosttillskott)

Mina forskningar inom drogvärlden, mest läsning, (läste nyss klart boken PIKHAL (Phenethylamines I Have Known and Loved) av Alexander and Ann Shulgin). Ledde mig (med lite hjälp av Daniel) till nootropics dvs smartdrugs, och jag hittade ett supplement som ska förbättra den cognitiva förmågan samt öka koncentrationen och pigga upp en, lite som amfetaminer hjälper koncentrationen för ADHD.

"DMAE liknar Kolin men är ändå unik är unik från kolin, eftersom det kan passera med bloded genom hjärnbarriären. Dess förmåga att passera hjärnbarriären innebär att den lätt kan komma in i hjärnan. När DMAE når hjärnan, enzym omvandlas det till kolin.
Kolin är en föregångare till signalsubstansen acetylkolin. Acetylkolin spelar en roll i regleringen av skelettmuskulaturen rörelse samt upprätthållande av muskulatur och hjärtmuskulatur. I det centrala nervsystemet är acetylkolin ett stöd för inlärning och minne, och för att hjälpa till att reglera humör."

Jag gick och köpte en burk på vitaminshoppe och har tagit två tabletter om dagen ( tillsammans med multi-vitamin, omega 3, järn tablett, zinc tablett, och alfa-alfa tabletter) sen i måndags, har märkt lite skillnad sen jag började, men tror att jag kommer märka mer skillnad efter en tids användning. Det byggs upp i kroppen efter längre tids användning.


Söndags städning.

Idag har jag varit riktigt efektiv. Jag har rensat ut och städat min garderob, det har inte hänt sen jag flyttade in för ca 3 år sen. Det var en hel del skit må jag säga som blev utsläng, eller donerat, sålde kläder och skor, och det som inte gick att sälja dumpade jag i en av många klädinsamlings boxar som finns lite vart stans. Sen kom Daniel över och hjälpte mig att rensa skrivbordet och lite annat, det blir alltid lättare när någon annan kan ifrågasätta vad som ska sparas och vad som ska slängas. I morgon blir det antagligen att rensa eller städa målarhörnan. Jag gillar när det är ordning, men har oftast för mycket andra saker i tankarna än att hålla ordning. Men jag har märkt att om man ger sig själv något att se fram emot efter att man klarat av något (som att jag fick pengar för min kläder jag rensade ut och gick och drack kaffe på starbucks, efter jag tagit hand om garderoben, och att Daniel och jag gick ut och åt sushi efter vi hade städat skrivbordet) gör det mycket enklare att få det gjort. Nu ska jag gå och sova, trots att jag känner mig väldigt energisk, men ska jobba imorgon vid 8 och hela agen fram till 5. Ska läsa något kapitel från min bok först.

Tidigare inlägg