I love this guy.

Because with him I can be myself and feel really comfortable, that is very precious and rare to find anyone who fits that bill. I believe this is the first.



Ilford Delta 100


Kodak BW400NC

Jag hade visst inte mer.

Sporadiskt bloggande och annat spordiskt levende.

Usch jag är så trött, jag var på konsert i tisdags och har inte återhämtat mig. Det är tur att det inte är några jobbiga hemuppgifter som ska vara klara den här veckan, för jag har inte ork till att göra något. Jag sover istället, Det är jobbigt nog att behöva åka iväg till skolan. Vill helst ha helg nu! vi kan skippa fredagen.
Ja jag vet att det inte är bra att skjuta upp saker man ska göra, men det blir bara skit av det om man gör det när man är trött. Jag kan inte tänka klart då. Nu ska jag sova lite mer.
Och senare ska jag ladda upp några bilder jag tagit i helgen. (Jag måste scanna in dem först).


mycket produktiv helg, på sitt sätt.

Det var ju en trevlig helg, förutom att jag fick en parkerings böter efter att ha gått över parkerings automats-tiden med 3 minuter, Tack Dallas City för att du får mig att inte vilja besöka dig (med bil) något mer.

Daniel och jag gick (tog bilen) till Dallas Museum of Art, det var rätt tråkigt, vi gick runt i 2 timmar och 3 minuter, Fast det vara roligt att ha med sig någon som uppskatade att kommentera konsten med roliga kommentarer istället för att vara seriös. Jobbigt med alla vakter som var på en hit och dit med att nej man fick inte fotografera innlånade objekt, du får inte gå så nära tavlorna (hur ska jag veta det när det inte finns några plakat som antyder det, eller staket runt omkring dem) och nej du får inte röra tavlorna, men det vet jag väll, jag pekade bara på den! Man kände sig iaktagen vart man än var, JOBBIGT!

Efter museums besöket var vi trötta och somande (hör och häpna) klockan 9 och sov i 12 timmar. Söndagen fick jag lära mig en massa mattematiska formler och algrebra som faktiskt var intressant, och jag faktiskt förstod. (det beror väll mycket på vem som försöker lära en, (det är mycket bättre om det är en snygg person, som inte försöker dumförklara en)). Sen gjorde vi inte så mycket mer än kollade på the sponny experiment. and that was it.


My favorite day

I love mondays. I love mondays better than I like Fridays, Saturdays and Sundays. I love Mondays because Monday is the first day of the week, and I had the whole weekend to calm down and do nothing, Sunday evenings are pretty good too, that's when I start feeling renewed. On the weekend I don't have to put up with people, I don't have to try to solve their complex social codes, I can be by myself locked inside my room and do exactly what I want. I always feel really really good on Mondays. but as the week progress I get more and more worn out by having to socialize and trying to figure things out. I wish everyday could feel like Mondays. On Mondays I feel like I am high, without even trying. There's no intrugin thoughts I smile naturally, as for the rest of the week I don't really smile at all.

This is what Monday feels like. Colorful and Fruity!




free wedensday

I Basically had a free day today, I did have to get up to get J to school but the rest of the day I was off.
So today I added Commercial Photography to my major!
I also bought film! finally so I can start shooting my portfolio work, a lens for my camera, and I realized that I probably need to by a new camera house. But that will have to wait a couple of months. I also went to H&M to buy a new pair of pants for $20, I like that H&M has opened in Dallas, because then I can buy cheap clothes that are comfortable and pretty. I hung out with Daniel for a bit before he had class and I went to the photolab but realized I didn't have much photopaper left so I only spent like an hour there trying out Sabattier. which worked out pretty good.

But that joke isn't funny anymore.


Från I'm somewhere else:

Then it's like something I don't even know how to say. I'm scared. I'm so scared of looking a certain way, because some of the people who can't turn it off get hurt for looking like this. Looking like this, not acting like this--being like this, not looking like this, I mean. I like calling myself a stimming person because it's not an action, it's a kind of person. It's a kind of person I still am, the deepest thing.

click the text to see where it's from. it does make a lot of sense, because I feel like that to must of the time.
I don't want to show or I don't want let people know I think different, or that I feel different from them. I don't want them to realize I am different, I even try to hide it from myself, persuade myself that it is only in my head, that I am really normal. Since everyone else keeps telling me I don't have problems and think I am normal, I really must be normal? But then I realize that the more I try to talk myself into being "normal" the more I realize how many problems I have with regular things.


By the way I am not complaining, I ususally never says anything about how I feel, maybe I should.
I really like life, I like not being "normal" I don't want to be like everyone else, but I would like a little more understanding, and I would like "normal" boring people to have a little more sympathy and be more accommodating towards people that are not as them.

Social skills (or is it) and conversations.

I just realized something That made me really sad.  I always try to get friends but never seem to be able to hold a conversation long enough or there I something else that does not seems right.

Everyone else seems to have a really easy time making friends and approaching people but I just get left out. They seem to know what to talk about, how to keep the conversation going, something I never been good at.

I believe things like these are not so prominent when you're not in school or working a job where you interact. Because you don't socialize with people to the same extent or in the same way when you're by yourself.
When you're by yourself, out of school and work, you're content with being outside a group, you have your own interests and hobbies that you indulge in and you don't interact with people in the same way. But once you enter school, you have to interact, and the difference between you and them uncovers.

It might seems like you're alone at first, but the more I think about it the more I realize that I don't want to be a part of their group (I however do not want to be an outcast either), just talking about things that dosen't really have a meaning? Like social chit-chat, talks about the weather, gossip, bragging about them self and uninteresting things like that. I never really feel inclinced to start a conversation with people like that, because I never feel like they have something important or interesting to say, I also can not relate to anything they speak of.
At least I have important things to say when I open my mouth, I should almost feel sorry for these people for not speaking to me, but they don't know what they're missing. But It is sad that there are so few people that I feel I want to talk to, so few people that I feel have something interesting to teach me or tell me.


PS1. And if this world wasn't so based on social interactions, social skills and how much you interact with others, I would be much better of than them.

PS2. The less energy I use to fit in the better of I would be, since they won't talk to me when I try to act normal, I might as well do all those thing I do when I am by myself, and have them think I am nuts. It would make me have more energy over to focus on stuff that are important, instead of focusing on what they think about me, or why they don't like me.

As Richard Feynman said: What do you care what other people think?


(sorry if this seems incoherent, I forgot to mention I am not good with getting my point across.)

...


CSN ingen gillar er egentligen.

Något som gör mig extremt stressad, på gränsen till att vara så stressad att jag inte kan fungerar och börjar gråta bara jag tänker på det är CSN.
Jag har precis skickat in ett papper om studieförsäkran, egentligen skickade jag in det för några veckor sen, men jag fick tillbaks ett brev om att den inte var komplett, att det saknades en stämpel, vilket inte var sant, men eftersom de läser det maskinellt så kunde de inte läsa den stämplen som skolan faktiskt hade stämplat pappret med. Jag skickade brev (som de fortfarande inte svarat på), och ringde, de sa att jag skulle se till att skolan stämplade med en annan stämpel, men jag sa åt dem att det var den enda stämplen de hade, min stresslevel var på högspänn eftersom jag inte visste vad jag skulle göra och de inte hjälpte något vidare. Deras hemsida är en labyrint, och man kan inte skicka in saker om man inte har fått ett brev om det först, studieförsäkran att skriva ut fanns inte bland blanketterna, osv. Förhoppningsvis slipper jag mer papper från dem nu. Jag måste försöka stressa av från det här nu, och hoppas att pengarna kommer efter helgen.

Det är lång helg.

Idag har jag städat, och det är ungefär allt jag har gjort.
Förutom legat i sängen och lyssnat på musik, tittat på youtube videos och ätit bacon (till brunch).

Det kändes bra, och avslappnande, speciellt när man har varit social en hel vecka, utan att ha tid för sig själv, då blir det extra viktigt att inte göra något alls på helgen, mest för att man inte har ork att prata eller för söker vara social me någon. Jag förskte vara social igår med Daniel, men det krånglade. Jag hade känslan av att vara instängd i en bubbla och kunde inte relatera till honom, jag kunde inte ta in vad han pratade om, eller ens förstå det. Det kändes lite som att jag var under vatten för att alla ljud var dämpade, (ja ungefär som det låter när man försöker prata under vatten).



RSS 2.0