sadness so much sadness, that's what I believe it is but I am not sure.

Jag had en breakdown igår. jag har inte det väldigt ofta bra när jag blir extremet upprörd. (Bara två gånger tidigare)  Jag fastnar i mitt beteende kan inte prata, Jag var katonisk, stum och kunde inte röra på mig på 3 timmar.
Jag blev upprörd för jag trodde att Daniel och jag hade bestämt att vi skulle titta på film över halloween helgen, eller var hemma och ha våra kostymer på men faktiskt inte gå någonstans. Han hade sagt att han var inbjuden till en halloween fest men att han inte tänkte gå. Men sen i bilen på väg hem från att vi hade varit och köpt hårfärg, sa han att han skulle gå på två fester. Jag tror kanske att jag kände mig osäker för att han inte sa något om att jag kunde följa med och för att jag verkligen trodde att vi hade bestämmt att inte gå på någon fest. Det borde inte göra mig så upprörd. Jag tror mycket av att jag blev så upprörd var för att jag gått och samlat på mig deprimernade tankar, sen skolan började igen. Känslan av att inte kunna göra sitt bästa, att inte räcka till, stress. Allt kom ut på en gång. Jag tror inte det är ute än, för jag känner mig fortfarande ledsen, jag börjar tänka på något, (som egentligen är en skitsak) men börjar gråta. Jag bryr mig faktsikt inte att folk ser att jag är ledsen, inte just nu. Känns som jag bara vill gråta ut alla tårar. Det blir säkert bättre i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Frivilligt)

URL/Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0