i just want you to love me.

Jag hade ett långt inlägg som jag skrev in a burst of energy and concentration, (men som får vänta tills en annan dag).
Istället:


blaring wah wah

Nothin eventful happened today. Except the house alarm went of and we couldn't turn it of. Ending with me having a major headache because of the constant blaring of wah wah wah. Quite annoying I must say.

I miss Daniel. But I am sure he already knows that, and that he misses me too. It seems I just can't express in words my emotions for him and that is why I don't write much about him here. I actually rather just show him what I feel  unlike with all other relationships I ever had I don't feel afraid of being misunderstood.



I rather keep my private life, just what it says private.


3 dagar

Jag är ledsen (inte literellt) att jag inte uppdaterar så ofta här, det händer inte så mycket mer än jobb, umgås med Daniel och nu skola. Fast mest jobb och skola nu. Jag har inget mer att tillägga, tänkte att det här skulle bli ett långt inlägg om vad jag gjort de senaste dagarna, men inser att jag inte gjort något förutom uppgifter till lektioner, åkt till Borders och tittat på film, samt läst en bok: Atypical (Life with Asperger's in 20 1/3 Chapters) av Jesse A. Saperstein.
Det var en rolig bok. Läs den, jag är inte så bra på recensioner, jag tänkte ut något jag skulle skriva om den när jag läste den, men det har jag glömt nu.

yay school?

Eller Nay school. Jag känner mig redan stressad, och det är bara första veckan.
har tre klasser per vecka plus individuellt arbete med min foto portfölj, det är vll det enda jag engentligen ser framemot, trots att jag är lite rädd över att det är individuellt arbete, har svårt för att strukturera min arbetstid, blir kallsvettig och stressad bara av att tänka på det...

Något jag skrev:



How fragile are things, that can shatter at any moment and disperse as into nothing.
How they keep us prisoners to emotions.
Demanding euphoric feelings as a permanent state of our mind.
But in a turn of a second can implode and dissolve our sense of worth.
A worthless shell of what once was is everything that remains.
And as we strive to experience that feeling again we sink deeper into self contempt, until we are so numb we forgot how it inherently felt to feel good.

grrr

you know what sucks, that I'm working and going to school at the same time, I had to drop a class in favour of my portfolio class, and the class I had to drop was the class I most of all had looked forward to, Papermaking / bookbinding, I guess I'll just have to take that class next semester.. But If I didn't have to work during the day I could have just taken that class and then taken the class that I am now taking , which is photo 1 again (because I have to take a class I already have taken to switch it into portfolio class.. suck suck... and also if i had more time to register i could have changed out the InDesign class instead of the papermaking bookbinding class... oh well sometimes life is not fair.. and fucks up my routines, I guess I'll have to live with it, at least it wasn't when I already had started class.

Långt hår, please!

Jag vill ha det där håret:



Parken

Parken – Jag Önskar Att I Morgon Aldrig Kom

Värmebölja.

Det har varit varmt, och det är fortfarnade varmt, en medel temperatur på 45 grader. Inte speciellt trevligt. Vi var och besökte poolen i förra veckan, det var uppfriskande, jag har betalat skolan, och har inga pengar, tur att det är grattis att gå till poolen. Annars händer inte så mycket.

It is either black or white

Jag måste skriva av mig, men inte här. Kanske bara lite.
I don't know what kind of feelings I am feeling, I can't put a name to them and not being able to do that frightens me.
In the end I only feel one thing and that is sadness for not being able to recgonize any other emotion.

RSS 2.0