i just want you to love me.

Jag hade ett långt inlägg som jag skrev in a burst of energy and concentration, (men som får vänta tills en annan dag).
Istället:

blaring wah wah

Nothin eventful happened today. Except the house alarm went of and we couldn't turn it of. Ending with me having a major headache because of the constant blaring of wah wah wah. Quite annoying I must say.

I miss Daniel. But I am sure he already knows that, and that he misses me too. It seems I just can't express in words my emotions for him and that is why I don't write much about him here. I actually rather just show him what I feel  unlike with all other relationships I ever had I don't feel afraid of being misunderstood.



I rather keep my private life, just what it says private.

3 dagar

Jag är ledsen (inte literellt) att jag inte uppdaterar så ofta här, det händer inte så mycket mer än jobb, umgås med Daniel och nu skola. Fast mest jobb och skola nu. Jag har inget mer att tillägga, tänkte att det här skulle bli ett långt inlägg om vad jag gjort de senaste dagarna, men inser att jag inte gjort något förutom uppgifter till lektioner, åkt till Borders och tittat på film, samt läst en bok: Atypical (Life with Asperger's in 20 1/3 Chapters) av Jesse A. Saperstein.
Det var en rolig bok. Läs den, jag är inte så bra på recensioner, jag tänkte ut något jag skulle skriva om den när jag läste den, men det har jag glömt nu.

Crush

Skrev om mitt liv i Dallas. Skriver nu mest om NPF-diagnoser och livet med en eller två sådana.

RSS 2.0