catching up.

Hej. Eller nagot this has to be an entry in English, I'm writing this from my PC since I spilled water on my MacBook and it's drying. Trying not to be on the Net so much, actually I'm trying to catch up on schoolwork, most of the time I leave it for the last minute, but that makes me very stressed so today despite it's being Halloween, I've been trying to design a flyer for my Design class, these are not anything of what I will hand in though (or at least I don't think I will hand them in) but I have to start somewhere, there's too much white space, but we're only allowed to use text so I am not sure how to fill out the space, although I like white space, I'm sure my teacher don't.



(click on them to see them bigger)

Something else I've been starting on is a short story. I'm not sure how many pages it has to be, but I need to make at least two character sheets and write down the setting of where the story plays out. It should be interesting, the more I go into solitude the more imagination I get to write and the better the story will get. so far I've been writing down some on my Ipod: You know you could hide easy in this city, but tthat dosen't mean we have to do that, we could take the train and leave tomorrow no one would have to know, it's easy. He looked up on me and asked: But where should we go? We can go anywhere I replied, where do you want to go? He didn't answer instead he looked longingly out the window, out across the street, he didn't say anything for a couple of minutes then he uttered: But what about money? It won't be a problem I told him, we will take jobs if we need to.
Outside the storm really took it's toll on the street, Cabs honked their horns to get through the dense traffic. People was running by the window with the umbrealls tightly gripped and their hoods up. I want to leave this weather he said. I want to go somewhere where it never rains...


On another note: my grandma past away, sad but now she don't have to feel pain anymore.

en tanke om att vara ensam.


Mest av allt skulle jag vilja sitta inne hela dagarna, hela nätterna, instäng på mitt rum, inte ens behöva öppna dörren och gå de 20 stegen ner för trappan för att vara interaktiv med folk och laga mat. Bara sitta här och skriva, måla, teckna, läsa, göra små videos, spela musik, spela gitarr. Och fast det här egentligen borde vara ett paradis, för att jag slipper betala hyra, så känns det som ett fängelse, för jag måste prata med folk, jag måste vara glad och uppåt, le och vara fånigt aktiv.

Tänk dig att aldrig hitta någon som förstår dig, någon som inte förstår att det de ser som egoistiskt och kallt, okänsla och ovilja att prata bara är en ovilja att följa massan, en vilja av att vara ensam. För någon som inte gillar att vara ensam, för någon som gillar att synas och ses, ha en massa vänner, har koll på de senaste trenderna inom musik, TV och film. kan de ses som självmord att vilja sitta instängd i ett rum 24 timmar om dygnet utan yttre kontakt.
Men det är för att alla den massmedia konsumtionen ni slänger i er, porträtterar "loners" som något farligt och otänkbart. Det porterterar oss som mördare, pedofiler, nördar, som någon som är ensam bara för att ingen vill umgås med personen. Men så är inte fallet, vi väljer själva att vara ensamma.
För att för mycket integration med andra människor influerar oss för mycket, gör att vi inte kan vara oss själva. Det tar död på våra kreativa tankar. Energin vi ödslar på att försöka göra oss förstådda av "the mob" tar upp all vår tid, att försöka vara glad och alltid svara på frågor ställda till oss, gör att vi sjunker längre och längre ner i en värld som inte är våran värld, och när vi är så djupt nersjunka i den världen som inte är vår, desto större är risken att vi gör vad som helst för att slippa den. Så därför är vi mer stabila om vi stannar inne, umgås med oss själva, och då och då tar oss tid att umgås med en annan "loner".

Att jag sitter ensam på mitt rum, och inte har kontakt med världen utanför, betyder inte att jag mår dåligt, det är tvärtom, det betyder att jag mår kanon, det betyder att jag inte behöver omvärlden för att göra mig glad, jag blir mer rädd för mig själv när jag ter mig till normen och spenderar alldeles för mycket tid utanför mitt rum.

helg va

Lördag var awsome, Nej okay där ljög jag, lördag morgon var åt helfet, kallsvett och allmänt illamående, trodde jag skulle dö. fan varje gång jag får ilningar nu, tror jag att jag ska börja kallsvettas, anyway no more about that, det var läskigt. Jag sov bort hela resten av lördag förmiddag och hälften av lördag eftermiddag. Lördag kväll däremot var jag på benen igen, och tur var det, för jag var med om ett episkt Halloween party en vecka för tidigt. Carson och hans house mates hade "maskerad ball" träffa en hel drös shysst nytt folk, två uteliggare, en elvis, två alice i underlandet, en ninja, en hooters brud, och säkert en massa annat folk med. Tyvärr inga pics än, men det kommer väll en annan dag.

Idag bleb det, the main even, arcade games, laser tag och sen jackass 3d, med Fher.


Crush

Skrev om mitt liv i Dallas. Skriver nu mest om NPF-diagnoser och livet med en eller två sådana.

RSS 2.0