when time stops to exist

Jag drömde sjukt konstigt natten till idag:
Jag för en dröm dagbok, och har på senaste tiden drömt en hel del om hus i olika former, de här drömen var dock den mest intensiva på länge, skrev en dikt/prosa/korta utlägg om händelsen. och döpte den till 7:74 för det var vad klockan i drömmen stod på när jag förstod att allt var en dröm.

 

I look out over the sea and all those broken empty houses floats around out there.

Children climbing on my old souls, my old selfs the self from long ago.

I look back, behind me and I see a church rising from the ocean surface with a spar reaching for the clouds.

I won't go back living in old broken homes but I have not yet got the gut to live in my blazing church, it takes a journey to get there and I'm still on the road.

 

My life is like the ever moving sundial and spinning faster than my eye can comprehend. I imagine I have all the time in the world, but what is all the time in the world, and am I steeling time away.

Friends pass me by and we pretend to see eye to eye, I miss the lessons learned. Strangers tell me: you're beautiful.

I fake wake up to a mess, with fake feelings and a time that does not exist.

7:74

paus repeat stop go

Lite slöhäng, det är när det absolut inte finns något att göra här, man önskar man bodde i sverige, där man om inte annat i alla fall kunde tagit cykeln någonstans och se fin natur utan att bli dyngsur om man inte vill. Men jag tror jag ska ta bilen till Half Price och köpa böcker.

Bara tanken på att jag har sjukt många foton och filmer att redigera gör att jag tar avstånd från att ens börja. Försöker kurera mig med att lyssna på soft trance-fusion men insåg att jag inte hade något kvar att göra efter 24 minuter in i låten, därför måste jag ha böcker.

 

The Disco Biscuits – Rocket 3

 

Zigenarliv dreamin

Long time no seen, som man säger, jag har helt enkelt haft ett liv sedan 3 veckor tillbaks, vilket alltid är skönt. Mycket har hänt också, har en massa bilder från de två veckorna i Sverige, men eftersom jag har haft ett liv har jag inte haft tid att öppna "locket" på min PC och redigera dem så förblir de i min kamera.

 

Två från Varberg.

 

Crush

Skrev om mitt liv i Dallas. Skriver nu mest om NPF-diagnoser och livet med en eller två sådana.

RSS 2.0