And tell you that I landed somewhere


Då var man hemma i Helsingborg, det känns jätte konstigt att vandra omkring där man växt upp och tillbringat 22 år av sitt liv
Först gick jag hem till Wenehed Wallis för att hälsa på, jag har passat de barnen sen de var bäbisar och de har växt så mycket på ett år att man knappt kände igen dem, om de inte var för att de fortfarande har samma röst som när jag lämnade dem för ett år sen skulle jag inte kännit igen dem. Fredrik blev glad av att se mig jag belv glad över att se honom också och det blir Laserdome imorgon med honom, han undrade om jag skulle pka tillbaks och om jag skulle stanna länge i USA, jag har ju planer på det och det känns lite ledsamt att berätta dem för honom.  Men jag kommer ju komma och hälsa på vid högtider om det nu blir så att jag stannar i USA. Jag  fick en sån konstigt känsla av att promenra runt, känslan av att ja jag gillar verkligen den här staden men nej det är inte mitt hem längre, att jag inte riktigt vet vad som är hem, men att jag vet vem jag hör hemma med. Det kanske ändrar sig inom den närmsta veckan, vem vet, men så kändes det idag.

working out


Nu har man väll bränt ett antal kaleorier.. ha ha..
kan ju behövas när man ska sitta på ett flyg i 13 timmar, fan vad drygt.. 
De borde uppfinna transporters.




3 dagar and counting

Håller på med packning och städning just nu, tänker inte ha så mycket med mig har nog mer med mig tillbaks sen.
Det är ju bra i alla fall att man slipper packa saker som tar plats som handuk och toalettartiklar och sånt, har bara en liten väska med mig för att slippa checka in väskan, så det blir inget med "liquid".  Ska dock ha med mig datorn och kameran.

Fick äntligen tillbaks min mobil idag, med en puss som jag fortfarande kan känna på läpparna, Sweet.
Fundera inte för mycket på det. 

3 dagar kvar tills jag lyfter, 4 tills jag landar på Kastrup.Ser fram emot att få träffa familjen och speciellt Milla och katterna, undra om Milla kommer att känna igen mig.




Crush

Skrev om mitt liv i Dallas. Skriver nu mest om NPF-diagnoser och livet med en eller två sådana.

RSS 2.0