Positivt

Plötsligt blev man väldigt omtyckt.
Eller rättare sagt plötsligt blev livet väldigt intressant.
Inte det att jag fortfarande inte gör bort mig, men ändå.
Positiv trend på väg kanske?

Ultimate geekiness

S1 = Jonh Doe
S2 = Frida

S1
: is that your book?
S2: which one do you mean?
S1: the one with the big silvery letters
S2: yes
S1: do you actually read it? 
S2: no i just wear it as an outfit to look cool, of course i read it
S1: and you like it?
S2: I find it amusing, yes, i also watch star trek, listens to explosions in the sky and stare into the black sky at night and pretend that i'm on a space shuttle.
S1:  wow.... *stunned*
S2: it's the ultimate geekiness

Talking to strangers on the train

Måste berätta om en rolig sak som hände på tåget hem.
Vid Nässjö stiger en en inte så utseende mässigt dum kille på (han var alltså inte dum utan rätt så snygg), och satte sig mittemot mig, det första han gör är att ta upp sin dator, sen går det ett tag och det kommer en annan kille och sätter sig bredvid honom (det här är sånt där 4 sittsig plats med bord i mitten)

I alvesta går den inte så fult snygge killen av, och kvar blir jag och dator killen, han går iväg och kommer tillbaks med en chips påse och en burk läsk, jag kollar lite sådär hungrig på chipspåsen men fortsätter kolla ut genom fönstret, sen sträcker han fram chips påsen och frågar om jag vill ha.
 
Jag tar ett chips och tackar. Sen börjar han snacka, han undrar vart jag ska jag säger Helsingborg, han säger nästan mina hemtrakter, visar sig att han ska till malmö, säger att jag brukar spendera en del tid i Malmö, han undrar vad jag gör där.

Jag säger spelar laserdome, han säger att han känner en Jacob som brukar spela där och som spelar SM och sånt, och jag tittar på honom, och säger, va känner du Jacob?! Tänker det måste ju vara samma Jacob som jag känner, och så vissar det sig att så är det.
Sen fortsätter vi snacka om musik, och resor och sånt, han berättar att han varit i Stockholm och sett The Cure,
jag berättar att jag vart på amerikanska ambassaden och fixat visum, han undrar vad jag ska göra i USA. jag säger jobba, hand undrar hur gammal jag är jag säger 23, han tittar på mig och säger, wow du ser mycket yngre ut..
Sen är vi i hässleholm och jag stiger av, men fan alltså det var nog en av de mer händelserika och trevligaste tågturerna jag haft på länge.

Crush

Skrev om mitt liv i Dallas. Skriver nu mest om NPF-diagnoser och livet med en eller två sådana.

RSS 2.0