Visste ni?

Att man kan betala med 2-kronors myn.
Såhär står det på Riksbankens hemsida: Alla 2-kronor från och med år 1876 är giltiga betalningsmedel. Där ser man det visste jag inte. Nu ska jag bara hitta en två-krona och se om det fungerar.


Sabbar allt

Ibland känns det som man sabbar allt.. ungefär som David sa.. men det känns verkligen så..
Det är svårt att sätta ord på det, men jag passar nog inte riktigt med sådana som villfesta hela tiden, det e drygt.  Eller så beror det på att de bor i samma trappuppgång och är grannar medans jag bor i en annan och inte har någon att umgås med där.
Fast det är skönt att få vara ensam ibland också, och jag kan nog få utlopp för mina tankar i bilder.

Jag ska fixa min dator och internet på mitt rum så att jag kan hålla kontakt med omvärlden.


SM uppladdning

okay håkan tvingade med mig till malmö, jag vet inte om jag ska vara tacksam över att jag inte kommer få sova ikväll, och att jag kommer få så mycket spö att mitt sjävförtroende (över den här saken) kommer bli knäckt. Grabbarna är fan sveriges bästa. och här kommer jag lilla frida, som inte ens kan knäcka Håkan (förutom i vissa stunder av självförtoendes glans) hahaha jag kommer få springa så mycket att jag inte kan sitta eller stå på några dagar.. hoppas man slipper vara enda tjejen, och det är tur att man har Daniel med som stöd.

Jag e fan nervös, och nervös brukar jag bli först när jag ser mina motståndare..
bara att veta att vi även ska spela med Domare.. iof ä inte jag den som täcker så det borde inte vara några större problem, men ändå.

Laserdome FFS


Meningslöshet

Jag känner mig rädd för det som kommer efter det här året, när man ska söka jobb, tänk om man inte få något direkt, jag kommer bli deprimerad,
jag känner det på mig redan nu, jag känner redan nu hur jag drabbas lite av meningslösheten och det kommer nog inte bli bättre, det känns inte bra alls.

Ja e fan bitter

Det är alltid lika roligt att få bilder på kompisar och deras nya pojkvänner, trots att man inte ber om det..
Man blir fan bara så jävla bitter.

Jag orkar inte se hur perfekta de ser ut tillsammans, se dem kramas och hångla upp varandra på foton, det är bara äckligt! Kan de inte hålla det för sig själv, va fan måste de skicka bilder till alla de känner för?. Det räcker väll med att man vet att har någon.. AHH fan jag blir så jävla sur på det.. ja jag kanske överreagerar. MEN DET ÄR FAEN JOBBIGT!

Ibland..ibland..aldrig

Ibland känns det som man bara finns till för att folk ska kunna utnyttja en, jag vet inte om det är så, det är säkert inte så, men det känns fan som det.
Ibland kanske jag är för snäll, som låter mig bli utnyttjad fastän jag känner på mig att jag borde säga nej.
Men Ibland kan det vara svårt att säga nej till någon man tycker mycket om, men jag vet inte om det skulle kännas bättre för det. Det kanske gör det precis vid tillfället men efteråt känner man sig bara som om ingen någonsin skulle vilja ha en.

Ibland skulle de vara bra att kunna prata med någon som inte kände till en så bra, men som ändå var bra på att lyssna.
Ibland skulle man vilja kunna säga stop, när man gör saker man inte riktigt känner för.
Ibland skulle det vara bra att bara ha någon bredvid sig som man kunde krama, utan att det skulle leda till något mer.
Ibland skulle man bara vilja ha lite uppmärksamhet.
Men de där ibland, blir aldrig verklighet


Are my lips unkissable? Are my eyes unlookable? Is my skin untouchable? Is my sex undoable?
Are my words unlistenable? Are my hands untouchable? Am I undesirable? Am I unlovable?

But who am I to tell you

I'm the stupid

jag tror inte det var jag ändå.. synd att det skulle ändras.. men man kan ju inte gå och tro att han alltid ska vara tillgänglig, det vorre bara dumt, varför satsar man bara inte när man har chansen, så dum jag är!

fortfarande problem

Man tänker på så många saker man kan säga, men så fort man ser honom, så flyger det tankarna iväg
och kvar står man som ett fån, och bara ler lite.
Vågar inte prata, vågar knappt se honom i ögonen.. bara för att jag inte vet om han fortfarande känner likadant.

Trots att vi nästan aldrig ses, får jag gåshud så fort jag pratar eller träffar honom.

Jag säger saker som verkar vara på skämt, men egentligen menar jag det. men allt blir bara misslyckat.

Jag tror jag förstörde lite av det med att bli tillsammans med (tönten) Martin.
(till och med då tänkte jag på honom).

Det är synd om vi bara skulle förbli vänner.. för hans närhet är skön.


kärlek, då allt blir mycket svårare

Allt blir mycket svårare när man får känslor för en person..
nu vet jag inte om han menade mig när han skrev det han skrev,  vi pratar inte lika mycket längre, men han säger alltid att nu kan jag hälsa på dig mycket lättare (när det kommer på tal vart jag ska flytta någonstans).

Han jobbar mycket, kan det var därför han aldrig hälsade på där jag bodde innan, eller börjar han bara tappa intresset.

Nej jag säger inte alltid så mycket, jag är inte så bra på att sääga till folk vad jag känner för dem.
Men honom tycker jag om väldigt mycket. Det har jag gjort sen vi först började prata, och han kände nog inte likadant för mig från början (eller det vet jag att han inte gjorde) men sen pratade vi mer och mer och det började växa.. och sen sa han jag tycker om dig., man kanske måste få höra det för att förstå att det var mer än kompis tycka om.. Jag tycker om honom också.. Det är tråkigt att vi inte prata lika mycket längre, för jag tycker fortfarande om honom.

Kastar ut den genom fönstret snart

efter 15 mintuers väntetid på att datorn skulle starta upp.. så vägrade utforskaren och allt annat skit fungerar... om jag inte är online på länge.. så är det för att jag hatar avskyr pissar kastar skiter på hammrar sönder kastar ut genom fönstret hoppar på datorn

det bor en flata i oss alla

Eftersom så många tjejer faller för pop-killar som är små, smala och feminima, måste det betyda att det bor en liten flata i oss alla.

Även hos dem som inte ser sötheten hos sådana killar.

idag är det inte bara jag här.

Jag har någon konstig känsla i armarna och magen.. den känslan man kan få ibland när man är tillsammans med någon man känner, och man plötsligt bara vill därifrån, men vad jag ser är det ingen här, ändå vill jag bort härifrån.

Den här känslan är läskig, och jag vill helst att den ska försvinna, men vad ska jag göra då om det inte är någon här som jag bara kan strunta i och sticka?

Nej jag ska inte göra något åt det, för jag ska kunna stå emot det.

Det stinker här också


RSS 2.0